Fotspår

.

Fotspår

En natt hade en man en dröm.
Han drömde att han gick längs en strand med Vår Herre.
På himlen blixtrade det till av scener från hans liv.
För varje scen lade han märke till två fotspår i sanden.
Ett hörde till honom och det andra hörde till Vår Herre.

När den sista scenen från hans liv blixtrade till framför honom
tittade han tillbaka mot fotspåren i sanden.
Han lade märke till att många gånger längs livets stig fanns det bara ett par fotspår.
Han lade också märke till att detta inträffade då han hade det som svårast i sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Herren om det.

"Herre, du sa att den dag jag beslutade mig för att följa dig,
då skulle du gå med mig genom livet.
Men jag har lagt märkte till att när jag haft det som svårast
finns det bara ett par fotspår.
Jag förstår inte att när jag behövde dig som mest fanns det bara ett par fotspår.
Jag förstår inte att du lämnade mig när jag behövde dig som bäst".

Herren svarade;
"Mitt kära, kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig.
Under din tid av bekymmer och lidande, när du bara sett ett par fotspår,
det var då jag bar dig".





- FÖRFATTARE OKÄND -

Texten är lånad från: http://www.tilleftertanke.nu

En värld för alla

Främling, släkting, granne eller vän
Flykting, infödd eller turist
I min värld finns inga gränser
De har suddats ut


Blind, lam, döv eller stum
Snäll, smart eller dum
I min värld är det inga hinder
Alla hinder har tagits bort



Svart, brun, vit eller gul
Vacker, färggrann eller ful
I min värld är alla vackra
Det beror på vad man ser


Bi, hetro, flata eller gay
Kille, transa eller tjej
I min värld finns inga facit
Man är den man vill va


Däggdjur, insekt, fågel eller fisk
Sjuk, döende eller frisk
Tur, tur, jag vill inte ha tur, men jag vill ha garanti
Att ingen ska behöva ha tur
för att få vara fri

Ingen ska behöva ha tur
för att få vara fri


.

.
http://www.respekteraalladjur.blogspot.com
http://www.respektfullt.blogspot.com

Bygga broar

.
Det var en gång två bröder som hade sina gårdar bredvid varandra.
Under 40 års lantbruk sida vid sida hade dom delat på allt; maskiner, arbetskraft och varor
utan den minsta konflikt dem emellan.

Men sedan hände något. De båda bröderna blev osams.
Det började som ett vanligt missförstånd, men växte sedan undan för undan till ett läge då man började beskylla varandra med hårda ord, följt av veckors tystnad.

En morgon knackade det på Johns dörr. Han gick och öppnade för att finna en snickare med verktygslåda som frågade om det fanns några dagars jobb här.

”Det kanske finns litet småjobb här och var. Behöver du någon hjälp?”

”Ja”, sa den äldre brodern. ”Jag har ett jobb åt dig. Titta över ån mot den där gården.
Där bor min granne, i själva verket är det min yngre bror”.

”I förra veckan låg där en äng mellan oss men så tog han sin grävmaskin till dammen där borta så nu rinner här en å emellan oss. Han har gjort det av ren illvilja mot mig, men nu ska jag ge igen”.

”Ser du den där brädhögen borta vid ladan? Jag vill att du bygger mig ett 2 meter högt staket så jag slipper se hans gård i fortsättningen. Det kanske får honom att lugna ner sig”.

”Jag tror att jag har förstått det hela”, sa snickaren. ”Visa mig var du har dina redskap så ska jag göra ett arbete så att du blir nöjd”.

Den äldre brodern var tvungen att åka till staden för att handla, men först hjälpte han snickaren med hans material och sedan for han iväg”.

Snickaren jobbade hårt hela dagen med att mäta, såga och spika.
Vid solnedgången återvände brodern och snickaren hade precis avslutat sitt jobb.

Med vidöppna ögon och gapande mun stirrade han på snickarens arbete. Där fanns inget staket alls!
Där fanns i stället en bro . . . en bro som sträckte sig över ån från den ena sidan till den andra!
Det var ett mästerverk med vackert broräcke – och grannen, hans yngre broder,
kom mot honom med utsträckta armar.

”Vilken god granne du är efter allt jag sagt och gjort mot dig”

De båda bröderna stod på var sin sida av bron och möttes på mitten för att hålla om varandra.
De vände sig mot snickaren som stod beredd att ge sig av.

”Vänta, stanna några dagar, vi har mer arbete åt dig”, sa den äldre brodern.

”Jag skulle väldigt gärna stanna”, sa snickaren, ”men jag har många fler broar att bygga”.





- FÖRFATTARE OKÄND

Lånad från: http://www.tilleftertanke.nu

Så vacker

.
Ögon i skugga
Av mörkaste nyans
Nyglans på läppar
Som söker en chans

Att synas i natten
Som finaste guld
Att finnas för någon
Utan nån skuld

Morgonen kommer
Hon vaknar till liv
Hon går fram till spegeln
Med tveksamma kliv

Tårarna rinner
Skuggan går bort
I går var hon vacker
Men lyckan var kort

Hon sitter i hörnet
Det finns ingen mer där
Jag tror inte hon fattar
Hur vacker hon är
.
.
Författad av: Fredrik Dahl http://poeter.se/poetHome.php?writerId=1164

Hon vände sin klack och stack

.
Hon gjorde ingenting, för att trösta mig
Hon gjorde ingenting, för att stötta mig
Hon vände bara sin klack
Lämnade mig åt ödet och stack

Egoist
Egoist

Egoist

Han gjorde allt, för att trösta mig
Han gjorde allt, för att stötta mig
Han sträckte på sin kropp
Till mina plågoandar sade han stopp

Vackert
Vackert

Så vackert

Hon stack för att hon var osäker och orkeslös
Hon stack med ångest, för att hon ej hade mod
Efter en stund släppte hon tårarna lös
Och hon ville verkligen vara stark, hon ville vara god

Vackert
Vackert

Så vackert



Skiven av Thomas Öberg

Livet

.

LIVET

.

Livet är skönhet, uppskatta det

Livet är en dröm, inse det

Livet är en utmaning, möt den

Livet är en plikt, fullfölj den

Livet är en lek, lek det

Livet är en sorg, känn det

Livet är en sång, sjung den



Livet är en kamp, acceptera det

Livet är ett äventyr, riskera det

Livet är lycka, gör det till det

Livet är ett pussel, lägg det

Livet är möjligheter, anta det

Livet är en mission, fullfölj den

Livet är livet, lev det fullt ut



- OKÄND -

.

Texten är lånad från: http://www.tilleftertanke.nu/

En svart ängel

.
Flyg du ängel, din tid är inne
Lämna mörkrets svarta sfär
Bortom borgens brustna tinne
Känn hur frihetsvingar bär

Sväva högt, mot himlens höga
Vackra sköna klarblå sky
Tid är blott en måttstock föga
Snart syns världen åter ny

Flyg du ängel, mot vidder vida
Flyg från orons tid och skuld
Nog bär du, en svartbränd sida
Men också en i äkta guld

.
Skriven av JJ
Tillägnad Devils-Angel

En man och 500 ungdomar

.
En man hade föreläsning för ungefär 500 ungdomar.
Han tog fram en hundralapp så att alla kunde se.
Han frågade sen:
Är det någon som vill ha den här hundralappen?
Alla räckte ju självklart upp handen för det är ju ganska mycket pengar.
Mannen knölande ihop hundralappen och räckte sedan upp den igen:
Någon som vill ha den här?
Alla räckte upp handen.
Han lade hundralappen på golvet och stampade på den så att den blev smutsig:
Fortfarande någon som vill ha den?
Alla räckte upp handen.
Då sa han:
Jag tycker att ni ska ta lärdom av det här.
Även hur smutsig och ful någon är så har hon/han lika mycket värde!
.
.
Författare Okänd

Sjöstjärnorna

.

.

SJÖSTJÄRNORNA

.

En turist kom gående på en övergiven strand i Mexico
och han kunde snart se en annan man på avstånd.
När han gått en stund kunde han se att det var en av byborna från en by i närheten.
Denne höll på att kasta saker i vattnet
med jämn takt.

Turisten trodde att mannen kastade flata små stenar för att studsa på vattnet,
men när han kom närmare såg han att det var sjöstjärnor som kastades ut.
Hela stranden var full av hundratals sjöstjärnor
som spolats upp av vågorna.

Mannen förklarade att om han inte kastade tillbaka sjöstjärnorna
skulle de dö av brist på syre.
Turisten blev förbluffad av mannens ambitioner
och frågade om det inte kändes hopplöst.

- Det måste ju finnas tusentals sjöstjärnor bara på den här stranden,
för att inte tala om alla andra stränder, sa han.
Vad tror du att det har för betydelse att du står här och kastar tillbaka några av dem?

Mannen log och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och sa sedan:
- Det har betydelse för den här.




- FÖRFATTARE OKÄND -

Hämtad från: http://tilleftertanke.nu

Valpar till salu

.

.

Valpar till salu
.
En butiksägare satte upp en skylt ovanför sin dörr.
”Valpar till salu” stod det på den.
Sådana här skyltar har en förmåga att dra till sig små barn, och javisst,
en liten pojke dök upp framför butiken.

”Hur mycket ska du sälja valparna för?” frågade han.
Butiksägaren svarade: ”Mellan 300 och 500 kronor”.
Den lille pojken stoppade ned handen i fickan och tog fram litet mynt.
”Jag har 25 kronor” sa han. ”Kan jag få titta på dem?”
Butiksägaren log och visslade och fram kom Lady,
som sprang nedför gången i butiken följd av fem små söta garnnystan.
En av valparna kom haltandes en bra bit efter de andra.
Genast frågade den lilla pojken varför den haltade.
Butiksägaren förklarade att veterinären hade undersökt den lilla valpen
och att den hade en höftskada och att den för alltid kommer att vara halt.
Den lilla pojken blev entusiastisk. ”Den där lilla valpen vill jag köpa.”
Butiksägaren sa: ”Nej, jag kan inte sälja den där valpen.
Om du verkligen vill ha den, så ska du få den av mig.”
Den lille pojken blev upprörd. Han tittade butiksägaren i ögonen, pekade med ett finger och sa:
”Jag vill inte att du ger den till mig.
Den där valpen är värd lika mycket som de andra valparna och jag ska betala fullt pris.
I själva verket så ger jag dig 25 kronor nu och 5 kronor i månaden tills dess att den är betald.”

Butiksägaren motsatte sig detta:
”Du kan verkligen inte mena att köpa den här lilla valpen.
Han kommer aldrig att kunna springa och hoppa och leka med dig som de andra valparna.”
Den lille pojken böjde sig ned och rullade upp sitt vänstra byben för att visa ett missbildat ben som stöddes av en metallskena. Han tittade upp på butiksägaren och svarade lugnt:

”Jag springer inte så bra själv och den lilla valpen behöver någon som förstår.”

..

- DAN CLARK -

Hämtad från: http://tilleftertanke.nu

Jag vägrar att må dåligt

.
Och ändå är världen inte jämt och ständigt
Så himla underbar att leva i
Men jag vägrar att låta mig på grund av allt eländigt
Olycklig och deprimerad bli

Okej, världen är sannerligen inte alls alltid
Så som jag vill att den ska va
Men jag tänker ändå njuta så gott jag kan av vår tid
Och jag tänker tillåta mig att må bra
.
.

Författad av Thomas Öberg

Gud räckte sin hand

.

Biljarder människosjälar
Har återvänt till himmelen
Sedan de första människorna
Som Gud skapade
Lämnade jordelivet


Gud räckte sin hand

Triljarder djursjälar
Som bedrövats av livet
Och levt förslavad
Under människorna
Som med det trotsade kärleken


Gud räckte sin hand

Gud räckte upp sin hand
Och väckte upp
De döda djursjälarna från döden
Och välkomna dem till sitt rike
För att ge dem det som de hade bedrövats från


Tass efter tass tog Gud och kysste i sin hand
Sedan släppte Gud dem genast och sade
Kom och gå som ni vill

Här är ni både välkomna och fria



Författad av Thomas Öberg

Stenen

..
.
En gammal sägen berättar om en kvinna som ständigt var på resande fot. En dag såg hon en glänsande sten i en bäck och som väckte hennes intresse. Hon plockade upp stenen och såg att det var en mycket ovanlig och värdefull sten.

Nästa dag mötte hon på sin färd en annan människa, en man som var utmattad, trött och hungrig. Hon stoppade honom och delade sin mat med honom. Mannen kunde inte låta bli att lägga märke till den blänkande stenen och frågade kvinnan om han kunde få den.

Utan att tveka gav hon mannen stenen.

Mannen reste förvånad vidare och kunde knappast fatta vilken fantastisk tur han hade haft. Han visste att stenen var värd så mycket att den kunde ge honom ett tryggt och säkert liv så länge han levde.

Men han kunde inte släppa tanken på kvinnans godhet och beslöt sig för att söka upp henne för att lämna tillbaka stenen. Jag vet hur värdefull den här stenen är, sa han. Men jag vill lämna tillbaka den med förhoppning om att du kan ge mig något ännu värdefullare. Kan du ge mig den kraft i ditt hjärta som fick dig att ge mig en sådan värdefull sten!


-OKÄND FÖRFATTARE-
.

Ökenvandringen

.
Två vänner gick tillsammans genom öknen. Vid ett tillfälle uppstod ett gräl mellan dem varvid en av dem slog till den andre i ansiktet. Den som blev slagen blev ledsen över detta och utan att säga någonting skrev han i sanden:
"I DAG SLOG MIN BÄSTA VÄN MIG I ANSIKTET."

Dom fortsatte vandra till som kom fram till en oas, där de bestämde sig för att bada. Den som blev slagen i ansiktet fastnade i gyttjan på bottnen och var nära att drunkna när hans vän räddade honom. Efter det att han återhämtat sig ingraverade han på en sten texten:
"I DAG RÄDDADE MIN BÄSTA VÄN LIVET PÅ MIG."

Vännen som hade slagit och räddat livet på kamraten frågade honom:
Efter det att jag slagit dig skrev du i sanden och nu skriver du på en sten, varför?"
Vännen svarade: "När någon gör oss illa borde vi skriva det i sanden där förlåtelsens vindar kan sudda bort det, men när någon gör något gott för oss, måste vi ingravera det i sten där ingen vind någonsin kan sudda bort det."
.
- FÖRFATTARE OKÄND -

Texten hämtad från: http://www.tilleftertanke.nu/
.

Ickevåldets blomma

I ett land inte så långt från vårt går en människa fram till en annan och

sträcker fram en blomma.

Det är inget våldsamt med det…

Under natten äger en militärkupp rum i landet och alla former av offentliga ömhetsbetygelser förbjuds å det strängaste, särskilt att ge varandra blommor. Trots vetskapen om riskerna går samma person på morgonen till sin älskade för att ge en blomma. När soldaterna ser detta går de fram och misshandlar den som gav blomman. Ickevåldsmotståndet har börjat…

Nästa dag när soldaterna är ute och patrullerar så ser de en kvinna komma hoppande på kryckor… I sin mun har hon en blomma. Till sin förvåning ser soldaterna att hon är på väg att lämna den till en man. De skyndar fram och den här gången misshandlar de henne så svårt att hon nästan dör. Resten av dagen tvingas soldaterna dock att slå sig trötta på människor som i kvinnans efterföljd ger varandra blommor. Ickevåldskampen har börjat…

På förmiddagen nästa dag ser soldaterna fyra människor som kommer bärande på en bår. På båren ligger Zoe (vars namn betyder liv) i gips. Bredvid henne ligger en blomma. Soldaterna är stumma av förvåning. Hennes vänner bär båren till soldaterna och med ett leende sträcker Zoe fram blomman till dem. Soldaterna vet inte vad de skall ta sig till. Resten av dagen ser de människor överallt som ger blommor till varandra, till soldater och som sticker ner blommor i gevärspiporna.
Ickevåldsrevolution är ett faktum.

.

.

Klaus Engell-Nielsen, 2004